söndag 8 juni 2014

1.3 Egypten, tur och retur

Det är en båt! Leeann flaxar vilt med armarna och skriker. Båten ser henne och kommer mot ön. Hon stiger ombord och ser direkt att det är en fiskebåt. Hon kan inte prata språket, men en person på skeppet pratar engelska. Hon berättar vad som hänt och frågar var dem ska. Mannen svarar att dem ska till Egypten men om hon vill följa med måste hon vara till någon nytta. Leeann säger direkt att hon är väldigt duktig på fisk. Hon har uppnått nivå 6 inom fiske ju! Hon får hjälpa till att slänga tillbaka små fiskar i havet, hjälpa koken i köket och laga enkla saker som gått i sönder. Efter tre dar till havs anländer dem till Egypten. Av männen på båten får hon 100$ som tack för att hon har hjälpt till. Hon går till ett läger där man bor gratis i tält, men vill man hyra rum måste man betala. Leeann tar ett tält så att hon kan lägga pengar på annat. Hon går in på lägrets allmänna toalett och låser. Hon går på toa, njuter av toalett papper, duschar och borstar tänderna. Dem har en tandborstautomat och tandkräms tub. Hon köper en tandborste för 5$ och tandkrämen är gratis.


Hon tog med sig väskan från ön så hon har mat. Leeann går till lägrets kök och gör lite grönsakssallad men dressing. Det är det godaste hon ätit på evigheter!

Hon går och fångar några fjärilar och säljer dem sedan för att få lite pengar. Fjärilen visar sig vara väldigt sällsynt och hon får 21$ för den, så det jämnar ut sig efter tandborsten.  Sedan lägger hon sig och sover i ett tält.


Dagen efter vaknar hon i gryningen. Hon går och fiskar och fångar en del annorlunda fiskar och sedan drar hon till marknaden. Där säljer hon fisken och lyxar till det genom att köpa en stekt macka med jordnötssmör och banan. Sedan försöker hon tjusa en orm för att få pengar, men det slutar med att hon går därifrån igen, ormbiten och utan att ha tjänat några pengar på tjusningen.



Hon träffar en underbar man vid namn Zilas som lär henne att sjunga två egyptiska sånger. Hon blir väldigt intresserad och Zilas och i kombination med en hel del drinkar är hon ett lätt byte för Zilas.



Leeann kan inte bli lyckligare! Hon har kommit bort från ön och om hon sparar ihop tillräckligt mycket pengar kan hon åka hem! Det enda som bekymrar henne är hennes relation till Zilas. Vad kommer hända när hon kommer hem till Bridgeport? Peter då? Leeann bestämmer sig för att om Peter inte har träffat någon ny så ska hon aldrig ta upp någonting om Zilas men om han har träffat än ny så ska hon flytta till egypten!


Leeann träffar en kvinna vid namn Victoria på marknaden och följer med henne hem. Till en början är det väldigt stelt men efter ett tag mjuknar Leeann upp och dem dansar nästan hela natten.


Det är något med Leeanns halsband som fascinerar egyptens invånare. Leeann förstår inte vad som är så speciellt med halsbandet. "Jag fick det av min mormor" säger hon varje gång någon frågar. En dag går hon till en gammal dam och frågar henne. Gumman tittar på halsbandet. "Det är egyptisk, vad hette din mormor?" frågar damen. "Ursula Maerir". Westdahl fick Leeanns mamma när hon gifte sig med Leeanns pappa.  Damen tystnar. Hon kollar snabbt i en bok. "Din mormor var egypt."


Leeann blir bättre och bättre på att tjusa ormen. En dag lyckas hon till och med kyssa ormen på dess huvud. Den dagen tjänade hon 16$ på att tjusa och ännu mer på sin fisk.


Leeann har äntligen råd att åka hem! Hon hjälpte någon gammal dam att samla koppar och hittade både guld och silver. Hon känner att flyg inte känns så bra efter olyckan och bokar en båt. Hon tar den billigaste och får åka med en handelsbåt till Bridgeport. Hon jobbar på båten och kommer att få betalt när dem har anlänt till Bridgeport. Hon sover i en liten hytt på en obekväm säng....

Jag vaknade av en hög smäll. Yrvaken satte jag mig upp i sängen och tittade runt. Allt såg vanligt ut i rummet, men ändå kändes det fel. Försiktigt tassade jag bort till dörren och tittade ut. Folk på båten sprang runt överallt och en del skrek. Men dem skrek inte av smärta eller ilska. Jag hörde tydligt att dem var rädda. Eller rättare sagt vettskrämda. Jag sneglade bort mot aktern. Någonting med aktern stämde inte. Plötsligt insåg jag vad som stod på. Aktern lutade neråt. Båten var påväg att sjunka. Jag stod fast frusen och kunde inte förmå mina muskler att röra på sig. Någon drog i min arm och jag vaknade till. Genast satte jag fart mot en livbåt och hoppade i. Livbåten var tom, så jag väntade på att någon annan skulle hoppa på innan jag åkte. Men ingen kom fram till mig och jag kände att tiden började bli knapp. Jag skar av repet och rodde iväg med livbåten. Jag rodde och rodde fastän armarna värkte och jag var dödstrött efter att ha jobbat hela dagen och sedan bara sovit i ett par timmar. När jag inte längre såg båten fortsatte jag att ro, rädd för att hamna på en öde ö som förra gången. Tillslut orkade jag inte mer och med min sista kraft drog jag in årorna och lade dem i båten så att dem inte skulle flyta iväg. Sedan föll jag ihop av utmattning men somnade inte. Jag låg och kollade på soluppgången. 

Utan att jag hade märkt det hade jag somnat. Jag satte mig förvirrat upp och tittade runt. En bit bort låg en ö som verkade bekant. Lite för bekant...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar